La Paz tycker inte om oss... Men vi overlevde iaf the Death Road!

Mmm... ni far vanta lite pa forklaring av rubriken. Vi borjar dar vi slutade sist, i Uyuni :D



Uyuni = sand o salt o salt o sand o salt men dessutom otroligt vacker natur och oforglomliga vyer! Vi blev helt salda pa det var 3dagarstripp ut i detta unika omrade bjod oss pa. Var forsta dag spenderades helt och hallet i varldens storsta saltoken. Kandes som att vi befann oss i fjallen. Vitt sa langt ogat kunde se. Daremot kandes de stora "oarna" med kaktusar pa upp till 12 meter inte sa svenska. Det blev mycket fotande, nagra exempel finns i bildinlagget. Vi hade jattetur med var grupp, som bestod av 2 australiensiska tjejer, 2 engelska killar och en chilenare. Vi hade jattekul och det var tur for vi gav inte var tour operator nat jattehogt betyg efterat, men som sagt med en bra grupp spelar det mindre roll. Resans absoluta hojdpunkter var att fa sova i ett hotell helt byggt av salt, saltoknen i sig forstas, vackra mineralfargade laguner (med tillhorande rosa flamingos), snokladda bergstoppar (vi var uppe som hogst pa ca 5200m), en rykande aktiv vulkan samt ett helt sjukt obeskrivligt vulkaniskt omrade med rykande geysrar, kokande lerpolar och varma kallor (dar vi badade trots ca 5 grader i luften)! Hur coolt som helst. Resans absoluta bottennapp var ett exploderat dack klockan 6 pa morgonen i 10 minusgrader som tog en timme att atgarda pga dalig utrustning i bilen. Brrrrrrrrrrrrrrrrrrr...... Vi har verkligen haft stor nytta av alla vara Alpaca-klader!



Nar vi kom tillbaka fran turen hoppade vi direkt pa en nattbuss mot La Paz, en stad som inte tycker om oss. Sa fort vi kom fram blev det namligen favorit i repris och Kris borjade bli sjuk igen. Lite segt eftersom vi tankt ta igen det vi inte hann med forra gangen OCH pga att vi bokat in oss pa en tripp nerfor "the worlds most dangerous road" (pa cykel). Feber dar ar nog inte att rekommendera. Men som tur var sa blev det inte sa mycket av febern den har gangen och vi var fit for fight pa morgonen.



Utrustade med cyklar man aldrig haft rad med sjalv gav vi oss ivag pa en 9 mil lang cykeltur, 8 km uppfor, resten brant nerfor. Totalt sett gjorde vi ett djupdyk fran 4700m till 1200m over havet pa ca 4 timmar. Aven har var det helt sjukt vacker natur. Kandes som vi cyklade i nagon form av cloud forest-regnskog. Over molnen, in i molnen, under molnen, genom vattenfall. Riktigt aventyr var det och kul som bara den att aka lite terrang-mountainbike. I den har gruppen dominerade definitivt macho-killarna, i det har fallet fran Holland. Kris o Darre var ratt o-macho och lag sist sa gott som fran start till mal, vilket vi kande oss valdigt ok med. Efter turen skakade vara kroppar ett bra tag efter allt skumpande pa grusvagarna och det blev val inte sa jattemycket mer gjort forutom middag. En middag som ytterligare spadde pa vart pastaende om att La Paz inte tycker om oss eftersom Darre blev matforgiftad och tillbringade hela gardagen i sangen. Kris sog i sig av hela TV-utbudet pa rummet och sa var det ju Champions League sa det gick ingen nod pa honom direkt. Vi fick skjuta pa planerna att ta oss tillbaka till Peru och darfor sitter vi just nu pa buss-stationen och vantar.



Ikvall kommer vi fram till Puno, vid Titicaca-sjon igen. Denna gang ska vi gora en kort dagsutflykt till de "flytande oarna" innan vi beger oss vidare till Cuzco, dar var resas hojdpunkt vantar. MACHU PICCHU!!! :D



Ciao fran era "bikers"!