Nu befinner vi oss i Arequipa i sodra Peru. Det har gatt nagra dagar sen vi skrev senast, vi har, som ni kan se pa kartan, varit valdigt upptagna med bussresande men har sjalvklart hunnit med en del aventyr ocksa ;)
Var langa resa borjade i Atacames da vi tog oss till Quito dar vi hoppades pa att direkt kunna kliva pa en direktbuss mot Lima. Men ikket (pa akta darre-ume-norrlandska)! Pasken kom ivagen och vi fick snallt ta in pa vart favvo-hostel en natt. Nar vi sovit och tagit oss ut sa hamnade vi mitt i det stora pask-firandet, eller sorjandet, svart att saga, det var langfredag och ett langt, langt tag med manniskor som antinge sag ut som en lila ku-klux-klan-sekt eller som jesus, med rejala kors pa axlarna. De som var mest ambitiosa bar kors pa 90 kg laste vi i en dagstidning och tom akta korsfastning forekommer tydligen!! Kandes som om hela Quito var ute, valdigt mycket folk. Kul att se nar vi inte forberett oss pa nagot.
(Lila ar for ovrigt definitivt arets farg har)
Pa kvallen kom vi iaf ivag, nan direktbuss blev det dock inte utan vi hade en ny mysig gransovergang att se fram emot. Lika jobbigt som vanligt men den har gangen gick det iaf betydligt smidigare an sist eftersom vi hade turen att bli omhandertagna av ett Peruanskt par som med stor entusiasm tog sig an rollen som vara tillfalliga foraldrar. Vi spenderade hela formiddagen med dem. Passkontroller, frukost och sigthseeing i Tumbes i vantan pa bussen mot Lima. Valdigt trevliga manniskor men spraket satte definitivt trakiga granser for oss. 20timmarsresan till Lima var en valdigt seg historia med konstant skrik-krig mellan de smabarn som var med pa resan. "Skaffa-barn-mataren" sjonk kraftigt... Positivt for Kris var att han snubblade over en ny favvo-matratt, men det var i princip allt.
Vara peruanska fosterparon
I Lima hoppade vi direkt pa en buss vidare soderut mot Pisco dar vi tankte tillbringa en natt innan vidare fard mot Arequipa. Var taxichauffor borjade direkt babbla om hur trakigt Pisco var och att vi borde aka till narliggande Paracas istallet. Vi brydde oss inte sa varst om vad han sa forran vi antligen lyckades forsta ett ord som manga pratat om och varnat oss for; Terremoto: Jordbavning! Det visade sig att det mesta av staden hade jamnats med marken for 1,5 ar sedan av en kombination av en jordbavning pa styrka 7.9 och en efterfoljande tsunami. Mycket var ateruppbyggt men mycket var fortfarande stora hogar av sand, tegel och brate. Ingen vacker syn sa vi bestamde oss for att aka vidare till Paracas som klarat sig battre. Skon beach resort dar vi hade en slappardag med kortspel och god mat. Darre joinade lokalbefolkningen i en beach volley-match som var valdigt het med konstant delade meningar om poang-stallningen. Kris amade sig over sin "stukade fot" som orsakats av oidentiferat insektsbett och fotade glatt istallet...
Strandmys
Darre in action
Turen som vi hade last sa mycket om och som var anledningen till att vi kom till Pisco/Paracas var verkligen en wow-upplevelse! Vi fick se en oforklarlig stor kandelaber-figur som var karvad i ett berg, liknande de som vi senare ska se i Nazca. Ingen vet vem som gjort dem eller vad de har for syfte eller betydelse. Coolt att se. Men framforallt fick vi se en otrolig massa djur pa obeskrivliga klippformationer och sma oar mitt ute i havet. All yta var tackta av antingen tusentals faglar, pingviner och sjolejon. Luktsinnet skadades definitivt av all fagelskit och ljudnivan fran sjolejonen var massiv. Verkligen nagot ovantat att se sa mycket och framforallt att se det pa bara nagra meters avstand. Kandes nastan som att vi var pa Galapagos for en stund.
"Kandelabern" syns i bakgrunden
Sjolejonens "maternity beach"
Det ar inte bara turister som jobbar pa solbrannan
Massa pelikaner
Resten av dagen hade vi egentligen tankt slappa bort pa beachen i vantan pa ny nattbuss mot Arequipa men myrorna krop friskt i vara brallor och efter lite LonelyPlanet-lasande akte vi till Ica dar vi gjorde en utflykt till ett maktigt okenlandskap som var valdigt svart att greppa att det faktiskt lag i Peru och dessutom i princip mitt i smeten. Dar hoppade vi pa en riktigt spannande tur. Tillsammans med 8 andra turister satte vi oss i en gigantisk beach buggy (se bild) som korde oss runt over sanddynerna i ett hisnande tempo. Kandes som bergochdalbana utan rals. Vi fick ocksa testa pa sandboarding som var betydligt svarare an snowboarding. Lag man pa mage pa bradan gick det dock betydligt battre och snabbare nerfor :)
Oasen Huacachaco
Oken-monster, riktig leksak. Foraren njuter som ett litet barn varje dag tror vi
Kemist-glasogon pa, redo for nasta bergodalbana
Proffsigt varre! (eller?)
Solnedgang i Dubai? haha
Tillbaka i Ica hoppade vi pa en BRA buss med skona saten och bra service. Mat och hela kitet!
Idag har vi tillbringat tiden med att strosa runt i Arequipa och jamfora trekking-turer runt Colca Canyon, som med sitt djup pa ca 3500m ar varldens nast djupaste canyon, den djupaste ligger lite langre bort harifran och ar hela 150 m djupare :) Sa imorgon ar det vandringsskorna pa och mer om den utflykten kommer i nasta inlagg!
Forresten, ni kanske har lagt marke till Darres personlighetsforandring :) Fran att sett skapligt normal ut till rasta-flator och nu nan slags 80-tals-frizz (se profilbilden). Hon har dessutom borjat ha smor pa mackorna och dricka kaffe med mjolk. Kris ar lite orolig men vi far se hur det utvecklar sig :P
KRAM!
oj oj. hur ska det gå? kul att läsa om allt ni är med om!
SvaraRadera