De utlovade bilderna!!

Vi lovade ju er en jakla massa bilder, sa har kommer de :D


Frukost vid Plaza de armas, Arequipa


Pa vag till Colca


Utkiksplats for kondorer!


Kondor pa vag att ata upp oss! (De ater faktiskt asnor,
visserligen doda men anda... :)


Under vandringen nedat (Snygg rosa keps Kris!)


Traska traska


Blev lite krigsmalade av guiden

Scchhhhnygg!!

Var lyx-hydda! NOT!

Var lilla grupp!

Sotaste lamorna nagonsin :)

Tom sotare an Kris

Isla del Sol-hopp

Som ni ser, medelhavet

Kris lamnar indian-spar efter sig

Ol-reklam! Jakligt svart att dricka ol pa hog hojd kan vi meddela.

10% ol o 90% skum i glaset.

Var adoptivhund som foljde oss under en hel dag

Alpaca-mode-show

Sankte en flaska chilenskt i solnedgangen. Blir import om inte

systemet har. Supergott!!

Kris adopterade alla djur ;) Trots att han redan

har ett vilddjur att ta hand om varje dag :P

Svin dras till svin ;P

Utsikt fran vart Isla-del-Sol-Hostel

Framme i La Paz!

Vid tag-kyrkogarden i Uyuni

Branka!! Inge mer chu-chu(-chu) ;)

Salt!!!! (Vi drar till fjallen! ;)

Push push! (Hyffsat forsok till rolig bild :)

En utav flamingo-lagunerna

Agg-stinkande rok-hal. Varmt o gott at fingrarna!

Dyk inte med huvet fore nu, Darre! :)

Utgangspunkt for "The death road"

Macho-gruppen!

Laskigt :)

Darre pustar ut

Sist ner ar en skithog. Vi "vann"!

Vattenfalls-pose

"...singing in the rain.."

La Paz tycker inte om oss... Men vi overlevde iaf the Death Road!

Mmm... ni far vanta lite pa forklaring av rubriken. Vi borjar dar vi slutade sist, i Uyuni :D



Uyuni = sand o salt o salt o sand o salt men dessutom otroligt vacker natur och oforglomliga vyer! Vi blev helt salda pa det var 3dagarstripp ut i detta unika omrade bjod oss pa. Var forsta dag spenderades helt och hallet i varldens storsta saltoken. Kandes som att vi befann oss i fjallen. Vitt sa langt ogat kunde se. Daremot kandes de stora "oarna" med kaktusar pa upp till 12 meter inte sa svenska. Det blev mycket fotande, nagra exempel finns i bildinlagget. Vi hade jattetur med var grupp, som bestod av 2 australiensiska tjejer, 2 engelska killar och en chilenare. Vi hade jattekul och det var tur for vi gav inte var tour operator nat jattehogt betyg efterat, men som sagt med en bra grupp spelar det mindre roll. Resans absoluta hojdpunkter var att fa sova i ett hotell helt byggt av salt, saltoknen i sig forstas, vackra mineralfargade laguner (med tillhorande rosa flamingos), snokladda bergstoppar (vi var uppe som hogst pa ca 5200m), en rykande aktiv vulkan samt ett helt sjukt obeskrivligt vulkaniskt omrade med rykande geysrar, kokande lerpolar och varma kallor (dar vi badade trots ca 5 grader i luften)! Hur coolt som helst. Resans absoluta bottennapp var ett exploderat dack klockan 6 pa morgonen i 10 minusgrader som tog en timme att atgarda pga dalig utrustning i bilen. Brrrrrrrrrrrrrrrrrrr...... Vi har verkligen haft stor nytta av alla vara Alpaca-klader!



Nar vi kom tillbaka fran turen hoppade vi direkt pa en nattbuss mot La Paz, en stad som inte tycker om oss. Sa fort vi kom fram blev det namligen favorit i repris och Kris borjade bli sjuk igen. Lite segt eftersom vi tankt ta igen det vi inte hann med forra gangen OCH pga att vi bokat in oss pa en tripp nerfor "the worlds most dangerous road" (pa cykel). Feber dar ar nog inte att rekommendera. Men som tur var sa blev det inte sa mycket av febern den har gangen och vi var fit for fight pa morgonen.



Utrustade med cyklar man aldrig haft rad med sjalv gav vi oss ivag pa en 9 mil lang cykeltur, 8 km uppfor, resten brant nerfor. Totalt sett gjorde vi ett djupdyk fran 4700m till 1200m over havet pa ca 4 timmar. Aven har var det helt sjukt vacker natur. Kandes som vi cyklade i nagon form av cloud forest-regnskog. Over molnen, in i molnen, under molnen, genom vattenfall. Riktigt aventyr var det och kul som bara den att aka lite terrang-mountainbike. I den har gruppen dominerade definitivt macho-killarna, i det har fallet fran Holland. Kris o Darre var ratt o-macho och lag sist sa gott som fran start till mal, vilket vi kande oss valdigt ok med. Efter turen skakade vara kroppar ett bra tag efter allt skumpande pa grusvagarna och det blev val inte sa jattemycket mer gjort forutom middag. En middag som ytterligare spadde pa vart pastaende om att La Paz inte tycker om oss eftersom Darre blev matforgiftad och tillbringade hela gardagen i sangen. Kris sog i sig av hela TV-utbudet pa rummet och sa var det ju Champions League sa det gick ingen nod pa honom direkt. Vi fick skjuta pa planerna att ta oss tillbaka till Peru och darfor sitter vi just nu pa buss-stationen och vantar.



Ikvall kommer vi fram till Puno, vid Titicaca-sjon igen. Denna gang ska vi gora en kort dagsutflykt till de "flytande oarna" innan vi beger oss vidare till Cuzco, dar var resas hojdpunkt vantar. MACHU PICCHU!!! :D



Ciao fran era "bikers"!

I Maggis fotspar!

Episod tva av senaste veckans handelser! :D

Pa bussen till Puno bestamde vi oss for att sa fort som mojligt ta oss vidare till Bolivia. En kille pa bussen erbjod oss en buss som skulle ta oss via gransen till Copacabana, som ar utgangspunkt for resor till Isla del Sol i Titicacasjon, vart nasta stopp. Bussen sag bra ut och var billig och allt men Darre var obeveklig. Nej, vi ska inte aka med nat som nan hoppar pa oss och forsoker salja. Sa fort vi kom till terminalen blev darre pahoppad av en dam som erbjod en resa, Darre sa "si", lamnade ifran sig vaskan och sa satt vi snart pa just den bussen iaf. Sa kan det ga :D

Hursomhelst sa gick allting supersmidigt med bade resa och gransovergang, blev i princip guidade steg for steg av bussbolagets vardar genom stamplande och pengavaxlande. I Copacabana tog vi in pa ett hostel, at middag och sprang huttrande hemat eftersom temperaturen krop nedat 5 grader efter solnedgangen. Numera ager vi kompletta Alpacaulls-set bestaende av varm troja, mossa och vantar!

Nasta dag tog vi baten ut till norra delen av Isla del Sol som alltsa liggeri Titicaca-sjon, varldenst hogst belagna navigerbara sjo, hur man nu ska tolka det. Varldens storsta sjo pa over 2000m hojd ar den iaf. Svart att ta in att det bara var en sjo. Vattnet glittrade och strackte sig sa oerhort langt och ihop med naturen sa trodde man snarare att man befann sig nagonstans vid medelhavet. Val framme pa on borjade var forsta Inka-spaning, Isla del Sol ar namligen hela Inka-mytologins fodelsesplats och har fanns ruiner bade efter byar, storre byggnader, offerplatser, vagar, murar, kallor och bevattningssystem. Den dagen vandrade vi i lite lugnare tempo an i Colca Canyon fran norra sidan ner till sodra, ca 1 mil. Jattevacker natur, massor av manniskor och djur och spannande att komma sa nara befolkningen som trots turismen i valdigt stor utstrackning lever precis som de alltid har gjort. Val framme i soder avslutade vi dagen med en av de vackraste utsikterna hittills med solnedgang och god middag innan vi slocknade i vanlig ordning vid 9-tiden.

Vi kande for lite pensionars-semester och trots att vi egentligen gjort det som gick att gora pa on stannade vi ytterligare en dag och slappade i den vackra omgivningen. Ganska skont eftersom La Paz lag narmast pa tur och storstader ar ju oftast lite hektiska oavsett vad man gor sa...

Tillbaka i Copacabana tog vi en buss ner mot La Paz dar vi tog in pa ett sjyst hostel, lite dyrt men det var vi varda tyckte vi (sant tycker vi ganska ofta iofs :D
Mitt i smeten och aven om vi hade tankt att ta taget ner till Uyuni redan dagen efter for att fa basta komfort och lyxlyxigaste salongen sa fick vi andra om resrutten eftersom lilla Kris fick nog av utlandsbakterier och fick feber. Kris spenderade tisdagen i sangen med Darre for forsta gangen pa resan antligen fick springa fritt :) Men Darre erkanner att det inte var sa kul och hon gjorde ett bra jobb med att serva Kris med diverse godsaker och tvinga i honom mat under valdsamma protester.
Igar var febern i schack och vi satte oss pa ett nagorlunda lyxigt tag och vi kom fram till Uyuni kl 2 mitt i natten. Ingen vidare tid att komma till ett nytt stalle men vi visste att det fanns gott om hostels som var vana vid situationen och dessutom massa turister som var i samma situation sa det kandes lugnt. Vi behovde ga ungefar 50 m fran taget innan vi hittade ett bra hostel.

Idag har vi shoppat runt efter en resa till stora saltoknen, varldens storsta till och med, Salar de Uyuni. Sa imorgon bar det ivag pa en 3dagars tur. En av resans absoluta hojdpunkter sa vi hoppas att vara forvantningar infrias men det tror vi att de gor.

Tyvarr existerar det inte datorer som har BADE internet OCH dvd-lasare i Uyuni sa vi utlovar en jakla massa bilder nar vi ar tillbaka i La Paz pa mandag eller tisdag! :D

Saknar er alla, inte sa jattelange till vi ses nu!
Hade bra till nasta inlagg ;)

puss o kram

Colca Canyon - pust pust pust

Sa mycket hinner handa pa sa lite tid, det ar mindre an en vecka sedan vi var i Colca Canyon och harjade men det kanns redan valdigt lange sen! Vi har delat upp senaste veckans handelser i tva episoder. Detta ar den forsta :)

Colca Canyon var lite som att bestiga Mount Everest for oss... Langesen vi trekkade ordentligt och langesedan man var sa fullkomligt slut som nar man stapplade sig upp de sista metrarna. Men vi ska borja i ratt ande :)

Var tur borjade kl 3 pa morgonen da vi blev upp-plockade av en buss med andra turister som skulle pa liknande turer som vi. Nar solen gick upp var det inte langt kvar till forsta stoppet, en utsiktsplats dar man kunde se canyonen och dessutom en hel del kondorer som flog over oss. Gigantiska faglar som lever pa att kaka doda asnor och lamor... Tur att vi kom levande upp ur ravinen ;) Vi fortsatte resandet en bit till och sag vacker natur, maktiga berg, oandliga okenliknande landskap och terassodlingar langt langt upp pa bergssidorna. Sedan stannade bussen plotsligt och det var dags att ga av. Det visade sig att varan grupp bestod av oss tva, var guide och en tysk tjej, inte sa stor grupp med andra ord :)

Dag 1 vandrade vi ner till botten av ravinen dar Colca-floden forsade fram. Vi gick och gick i sick-sack och det kandes som att vi aldrig kom nagon vart, men till slut kom vi iaf fram till floden och tog oss over en bro till andra sidan dar det var dags for lite klattring uppat for att komma till en liten by dar vi skulle ata lunch. Allt smakade valdigt bra i det laget trots att det var MYCKET basic. Tyskan tillhorde inte nat elitforband och hade nog garna sovit kvar i byn over natten, men hursomhelst fortsatte vi till slut vandrandet vidare till tva narliggande byar. Imponerande att se hur manniskor lever och att barnen i vissa av dessa byar tvingas ga upp och ner ur ravinen VARJE dag for att ta sig till och fran skolan... Man har det verkligen bra med skolskjuts och tunnelbana (vi stockholmare iaf ;). Malet for dagen var att ta oss till en oas mitt pa botten av ravinen dar var overnattnings-lodge lag. Tanken var att det skulle vara ljust nar vi kom dit sa vi kunde bekanta oss med omradet, hinna bada i poolen osv, men icket. Sega ben slutade med att vi fick ta oss fram sista 100 metrarna mycket langsamt med hjalp av ficklampa. Efter dagens vandring, en kall dusch och middag var man inte mycket till manniska och slocknade ratt snabbt. Det var nog tur att vi var sa trotta och inte hade ork att fundera over situationen for vart boende kan i basta fall beskrivas som 4 vaggar av jord och lera och tak av halm. Riktig lokal-upplevelse. Men vi hade ju filtar iaf :)

Dag 2 borjade nastan lika tidigt som dag 1. Vi hade manga timmars uppforsklattring att gora och borjade vid 5tiden for att hinna upp innan solen blev for stark. Om gardagen varit jobbig sa var det ingenting mot den har dagen. Manga turister tog det lata fuskiga alternativet och blev upptransporterade i 3 timmar av asna eller mula. Synd om djuren och vi betalade ju faktiskt for en trekkingresa sa sjalvklart skulle vi ga upp! Manga fina vyer fick vi iaf efter vagen och det var absolut vart att ga upp men hej och ha va trott man var. Att vi var uppe pa mellan 2500-3600 meters hojd gjorde ju forstas sitt till. Vi hade inte sa manga hoghojdsdagar i bagaget och konditionen var inte alls pa normal niva (inte for att den ar supervass i vanliga fall heller ;).
Nu har vi iaf varmt upp ordentligt och ar fit for fight infor Machu Picchu. Kommer ju dessutom spendera i princip hela resten av resan pa nastan 4000 meter sa da ska det nog ga battre.

Nar vi kom tillbaka till Arequipa hade vi tankt oss att ta en nattbuss vi trodde fanns till Puno vid Titicaca-sjon. Det visade sig dock att dar hade vi allt fel och fick sova en natt till innan vi tog bussen vidare pa morgonen istallet.

Hasta luego fran era gringos!!

Buss Quito-Gransen-Lima-Pisco-Paracas-Ica-Huacachaco-Arequipa!!

Buss buss pa er alla!! :)

Nu befinner vi oss i Arequipa i sodra Peru. Det har gatt nagra dagar sen vi skrev senast, vi har, som ni kan se pa kartan, varit valdigt upptagna med bussresande men har sjalvklart hunnit med en del aventyr ocksa ;)

Var langa resa borjade i Atacames da vi tog oss till Quito dar vi hoppades pa att direkt kunna kliva pa en direktbuss mot Lima. Men ikket (pa akta darre-ume-norrlandska)! Pasken kom ivagen och vi fick snallt ta in pa vart favvo-hostel en natt. Nar vi sovit och tagit oss ut sa hamnade vi mitt i det stora pask-firandet, eller sorjandet, svart att saga, det var langfredag och ett langt, langt tag med manniskor som antinge sag ut som en lila ku-klux-klan-sekt eller som jesus, med rejala kors pa axlarna. De som var mest ambitiosa bar kors pa 90 kg laste vi i en dagstidning och tom akta korsfastning forekommer tydligen!! Kandes som om hela Quito var ute, valdigt mycket folk. Kul att se nar vi inte forberett oss pa nagot.

(Lila ar for ovrigt definitivt arets farg har)

Pa kvallen kom vi iaf ivag, nan direktbuss blev det dock inte utan vi hade en ny mysig gransovergang att se fram emot. Lika jobbigt som vanligt men den har gangen gick det iaf betydligt smidigare an sist eftersom vi hade turen att bli omhandertagna av ett Peruanskt par som med stor entusiasm tog sig an rollen som vara tillfalliga foraldrar. Vi spenderade hela formiddagen med dem. Passkontroller, frukost och sigthseeing i Tumbes i vantan pa bussen mot Lima. Valdigt trevliga manniskor men spraket satte definitivt trakiga granser for oss. 20timmarsresan till Lima var en valdigt seg historia med konstant skrik-krig mellan de smabarn som var med pa resan. "Skaffa-barn-mataren" sjonk kraftigt... Positivt for Kris var att han snubblade over en ny favvo-matratt, men det var i princip allt.

Vara peruanska fosterparon

I Lima hoppade vi direkt pa en buss vidare soderut mot Pisco dar vi tankte tillbringa en natt innan vidare fard mot Arequipa. Var taxichauffor borjade direkt babbla om hur trakigt Pisco var och att vi borde aka till narliggande Paracas istallet. Vi brydde oss inte sa varst om vad han sa forran vi antligen lyckades forsta ett ord som manga pratat om och varnat oss for; Terremoto: Jordbavning! Det visade sig att det mesta av staden hade jamnats med marken for 1,5 ar sedan av en kombination av en jordbavning pa styrka 7.9 och en efterfoljande tsunami. Mycket var ateruppbyggt men mycket var fortfarande stora hogar av sand, tegel och brate. Ingen vacker syn sa vi bestamde oss for att aka vidare till Paracas som klarat sig battre. Skon beach resort dar vi hade en slappardag med kortspel och god mat. Darre joinade lokalbefolkningen i en beach volley-match som var valdigt het med konstant delade meningar om poang-stallningen. Kris amade sig over sin "stukade fot" som orsakats av oidentiferat insektsbett och fotade glatt istallet...

Strandmys

Darre in action

Turen som vi hade last sa mycket om och som var anledningen till att vi kom till Pisco/Paracas var verkligen en wow-upplevelse! Vi fick se en oforklarlig stor kandelaber-figur som var karvad i ett berg, liknande de som vi senare ska se i Nazca. Ingen vet vem som gjort dem eller vad de har for syfte eller betydelse. Coolt att se. Men framforallt fick vi se en otrolig massa djur pa obeskrivliga klippformationer och sma oar mitt ute i havet. All yta var tackta av antingen tusentals faglar, pingviner och sjolejon. Luktsinnet skadades definitivt av all fagelskit och ljudnivan fran sjolejonen var massiv. Verkligen nagot ovantat att se sa mycket och framforallt att se det pa bara nagra meters avstand. Kandes nastan som att vi var pa Galapagos for en stund.

"Kandelabern" syns i bakgrunden


Sjolejonens "maternity beach"


Det ar inte bara turister som jobbar pa solbrannan


Massa pelikaner

Resten av dagen hade vi egentligen tankt slappa bort pa beachen i vantan pa ny nattbuss mot Arequipa men myrorna krop friskt i vara brallor och efter lite LonelyPlanet-lasande akte vi till Ica dar vi gjorde en utflykt till ett maktigt okenlandskap som var valdigt svart att greppa att det faktiskt lag i Peru och dessutom i princip mitt i smeten. Dar hoppade vi pa en riktigt spannande tur. Tillsammans med 8 andra turister satte vi oss i en gigantisk beach buggy (se bild) som korde oss runt over sanddynerna i ett hisnande tempo. Kandes som bergochdalbana utan rals. Vi fick ocksa testa pa sandboarding som var betydligt svarare an snowboarding. Lag man pa mage pa bradan gick det dock betydligt battre och snabbare nerfor :)

Oasen Huacachaco

Oken-monster, riktig leksak. Foraren njuter som ett litet barn varje dag tror vi

Kemist-glasogon pa, redo for nasta bergodalbana

Proffsigt varre! (eller?)

Solnedgang i Dubai? haha

Tillbaka i Ica hoppade vi pa en BRA buss med skona saten och bra service. Mat och hela kitet!

Idag har vi tillbringat tiden med att strosa runt i Arequipa och jamfora trekking-turer runt Colca Canyon, som med sitt djup pa ca 3500m ar varldens nast djupaste canyon, den djupaste ligger lite langre bort harifran och ar hela 150 m djupare :) Sa imorgon ar det vandringsskorna pa och mer om den utflykten kommer i nasta inlagg!

Forresten, ni kanske har lagt marke till Darres personlighetsforandring :) Fran att sett skapligt normal ut till rasta-flator och nu nan slags 80-tals-frizz (se profilbilden). Hon har dessutom borjat ha smor pa mackorna och dricka kaffe med mjolk. Kris ar lite orolig men vi far se hur det utvecklar sig :P

KRAM!